fredag 26 augusti 2016

Om att göra annat än jobba när barnen är på dagis

Nästa vecka börjar Minea skolas in på dagis. Det känns så nervöst, hon är så yttepytteliten ännu. Hon kan liksom inte ens gå och kan bara säga "tack" och "hej då" och "mamma" ännu. Det känns absolut som att hon är för liten för att jag bara ska lämna henne ifrån mig. Samtidigt ser jag fram emot att få göra något annat än att "vara mamma". Och när det känns jobbigt kan jag ändå trösta mig med att det oftast bara är fråga om 3,5 timmar på dagis, i alla fall nu på hösten.



Jag har också med visst intresse följt diskussionerna på Cissi Wallins blogg om att göra annat än jobba de timmarna barnen är på dagis, eller förskola som det heter i Sverige. Är det okej att träna, luncha med en kompis, fixa naglarna, handla etc. medan barnen är i dagvård?

Jag tänker att det är okej så länge man håller de tider man kommit överens om på förhand. Det är alltså inte okej att åka och storshoppa efter jobbet om barnen får vara en timme längre än tänkt, men om man råkar bli klar med jobbet en timme tidigare än planerat tycker jag det är okej att passa på att shoppa innan man hämtar. Typ. Jag tycker egentligen inte att det är så stor skillnad exakt vad man gör de timmar barnet är på dagis så länge allt fungerar. Jag vet att jag nog antagligen kommer att träna de dagar jag hinner och antagligen kommer jag att träffa kompisar över lunchen och kanske till och med passa på att dejta någon gång i framtiden. Så länge jag får mina studier skötta och barnen hämtas i tid ser jag inga som helst problem med det. Det fungerar ju liksom inte heller att hämta precis när man tycker bara för att man var klar för dagen med det man skulle göra och det är omöjligt för mig att förutse exakt hur mycket tid mina studier kommer att ta en specifik dag. Många utgår i diskussionen ifrån att alla har ett nio-till-fem-jobb med samma arbetsmängd varje dag och så ser inte verkligheten ut för alla.

Jag tror också att det egentligen är en helt onödig diskussion, även om den är ganska underhållande att följa med. Men jag tror inte att det är ett problem att människor lämnar sina barn på dagis för att gå på manikyrer och frisörbesök hela dagarna.


torsdag 14 juli 2016

Muminvärlden, tredagarsfeber och önskningar

Nu är vi halvvägs in i sommarlovet ungefär och det går väl sådär. Känns som att det är lite allt eller inget. Antingen händer det massor och dagarna går fort men vi blir alla jättetrötta av att vara igång hela tiden. Eller så är det som nu - vi sitter hemma och har absolut inget att göra.

Men vi har i alla fall varit till Muminvärlden. Det var toppen, även om det regnade och Ninja rusade omkring och vi tappade bort henne flera gånger. Som tur hittade vi henne ganska snabbt, alla gånger förutom en som min mamma fick traska upp och ner för trapporna i muminhuset flera gånger innan hon fick syn på henne bland en klunga barn. När jag sedan hittade dem blir Ninja nästan arg på mig och säger bara: "Nej mamma, kom inte med!" Hon hade inte saknat oss i alla fall.

Ninja håller på att försvinna
Kramar Sniff

High-five:ar Lilla My
Lyssnar på Snusmumrikens berättelser
Sedan åkte vi till mitt skären över en natt (eller ja, det är ju min fammos och faffas förstås, men mitt som i där jag var på somrarna som barn). Det var också väldigt skönt, och jag längtar tills barnen är lite större och det går att vara där längre tider. För just nu är nog en natt ungefär max vad jag orkar med och då vill jag gärna dessutom ha med en extra vuxen som håller koll, för ungefär allting där är antingen farligt eller sådant som de inte för röra för att det går sönder. Men Ninja fick leka lite (och bråka) med sin småkusin och jag fick andas lite skärgårdsluft och bada bastu och simma i havet. Fast bara typ några sekunder för Minea satt på bryggan i min mammas famn och gallskrek för att bara jag dög.



Och Mineas gnällighet fick sin förklaring så fort vi kom hem, för då fick hon feber och hade feber i 3-4 dagar, från söndag till natten mellan tisdag och onsdag, och nu har hon utslag över magen och ryggen så har med hjälp av doktor google diagnosticerat henne med tredagarsfeber. Hon har inte feber längre, men är fortfarande supergnällig och klängig. Jag minns inte att Ninja någonsin skulle ha haft tredagarsfebern, men antagligen har hon bara varit så lindrigt sjuk så det inte märktes. Jag börjar i vilket fall som helst vara ganska trött på att inte typ kunna lägga ner henne. Det är som om hon skulle vara sådär katastroftrött som hon blir ibland, och hon ser trött ut, men hon sover ändå inte mer än vanligt.

Vi har också varit och loppis-shoppa några gånger och så har jag "köpt" en madrass. Madrassen får jag gratis mot att jag hämtar den, men den är 160 cm bred så det är inte världens enklaste uppdrag. Men förhoppningsvis ska jag ändå lyckas med det under veckoslutet. Det kändes som en sådan där sak som bara är meningen att ska hända. Jag vaknade på morgonen och störde mig på att jag igen legat i skarven och haft obekvämt och tänkte att jag verkligen skulle vilja ha en hel madrass istället för två. Någon timme senare råkade jag ha på radion och så var det någon som skänkte bort en madrass i Åbo. Så jag ringde och var först och personen bor dessutom inte särskilt långt härifrån. Jag tycker det ofta det är så, att när man väl formulerat sin önskan och vet vad man vill ha, då får man det också på sätt eller annat. För något månad sedan hände samma sak. Jag gick och tänkte på att jag behöver lådor till klädrummet och sedan går jag förbi ett roskisskjul och där hade någon lämnat två plastlådor till mig. Ibland känns det som att universum gillar mig.

tisdag 28 juni 2016

Sommarlov

Midsommaren var fantastisk. Jag var orolig innan att det skulle vara jobbigt och för stökigt och att jag och barnen inte skulle få sova och det skulle bli mycket vaktande av barn och för lite tid att umgås. Men mina vänner är alldeles underbara så det har nästan varit som att vara på semester. Ninja har varit upptagen med någon annan mer eller mindre hela tiden och Minea var inte heller utan frivilliga famnar och människor som allmänt håller koll (även om Minea inte är riktigt lika förtjust i andra människor som Ninja är).



Nu har "sommarlovet" börjat. Det handlar mest om att få tiden att gå, faktiskt. Dagiset är stängt så Ninja är hemma och dagarna blir långa när man inte har något att göra, men vi får försöka fylla tiden med lite program. Började skriva listor igår på olika saker man kan hitta på att göra med barn så att vi har något att ta till när inspirationen tryter. Igår var vi inte ens ut genom dörren. Idag ska vi gå iväg och hämta paket. Och resten av tiden går ungefär åt till att förhindra att barnen tar livet av varandra.


Det kommer säkert att bli ganska hektiskt att vara hemma med båda barnen en månad, så bloggen kommer antagligen inte att bli uppdaterad lika ofta. Men om det känns jobbigt kan jag i alla fall drömma mig bort till augusti när Minea ska börja skolas in på dagis och jag får vara helt själv.

onsdag 22 juni 2016

Att dricka alkohol med barn

Nu inför midsommar har jag läst flera inlägg om alkohol och barn. Både Amanda och Saragunmarie avstår alkohol för barnens skull och upplever att de ibland bli sedda som tråkmånsar, töntar eller moralister. Jag har en känsla av att det här återigen är en sådan där sak där man (som kvinna i alla fall) inte kan göra rätt. Dricker man inte är man en tråkig moralist, men dricker man är man dålig mamma som inte borde ha skaffat barn.

Jag har funderat en del över mina alkoholvanor som förälder och jag har tidigare skrivit att jag tar med mina barn på vuxenfester. Mina barn (eller kanske bara Ninja än så länge) har sett fulla människor, och Ninja har antagligen också sett både mig och sin far påverkade av alkohol (fast inte fulla). Men vid sådana tillfällen har alltid en av oss föräldrar varit nykter och gått hem med Ninja när det blivit för stökigt. Det här är ändå en stor grej för mig som är uppväxt med två alkoholistföräldrar och mycket alkohol och fester och fulla vuxna i min barndom.

Så jag har tänkt igenom min "policy" angående barn och alkohol ganska ordentligt, för jag vet av erfarenhet att föräldrar som hela tiden är fulla inte känns tryggt för ett barn. Samtidigt är jag av åsikten att barn inte behöver lindas in i bomull och skyddas för precis allt. Jag minns heller inte festerna i min barndom som särskilt otrygga, eller att jag skulle ha varit rädd för fulla människor och jag vill inte heller göra det till en stor grej för mina barn.

Jag tycker inte att man som förälder ska dricka sig berusad tillsammans med sina barn. Däremot tycker jag att en cider ett glas vin till maten är helt okej och inget man ens behöver fundera över. Min tumregel är att jag vill att det alltid ska finnas en trygg person som är såpass nykter att den är i körskick vid eventuella tillställningar för att barnen ska kunna vara närvarande. Och att föräldrarna inte ska vara berusade tillsammans med barnen, även om (eller kanske i synnerhet om) det finns andra berusade där. När jag är själv med barnen är det max två alkoholportioner som gäller. Har jag haft barnvakt och kommer hem till barnen som ska sova kan jag ha druckit lite mer, men inte så att jag är full. Och sedan finns det förstås en massa tillfällen där det inte riktigt går att säga exakt hur många glas som är ok, men sunda förnuftet och ens egen magkänsla får väl räcka.

Men ja, det här är svårt för mig också på grund av att jag är den enda i min kompiskrets som har barn och jag är enda förälder och bor relativt långt ifrån min släkt som skulle kunna sitta barnvakt. Så om jag vill fira olika högtider, som nu midsommar, måste jag nästan räkna med att det dricks alkohol i större mängder nära barnen. Jag har flera gånger stannat hemma, men det är helt ärligt väldigt tråkigt och det är sällan jag känner mig så ensam som under högtider. Jag vill ju fira, och helst skulle jag fira på en plats där alla är nyktra, men oftast står valet mellan att inte fira alls (eller fira ensam med barnen) eller att vara någonstans där människor kanske dricker lite för mycket.

Om det inte skulle "kosta" mig så mycket i form av isolering och en känsla av utanförskap skulle jag kanske välja att inte vara på platser där det dricks mycket alkohol med barnen alls för jag tycker att det är så onödigt. Samtidigt som jag tror mer på att lyfta fram och prata om saker med barn istället för att gömma undan och låtsas som om ingenting svårt existerar. Och i vår släkt har vi alkoholproblem. Även om min mamma är nykter alkoholist idag och min pappa är död sedan länge, så finns det andra i min närhet som ännu har problem. Och jag tror ändå att det är bäst att prata om saker. Ja, som ni märker så är det här svåra frågor och även om jag funderat igenom detta ganska mycket kan det hända att jag ännu omvärderar och börjar tänka annorlunda i framtiden.

Men i år tror jag faktiskt att jag ska resa iväg med barnen över midsommar och spendera den med mitt kompisgäng. Jag kommer att hålla mig i körskick och jag hoppas att de flesta andra också klarar av att hålla sig i vettigt skick när det är barn närvarande, men samtidigt är jag nästan säker på att alla inte kommer att klara av det. Jag hoppas bara att jag kan ge barnen tillräckligt med trygghet i sådana situationer genom att inte vara berusad själv.